eeapril

Ja, det är så jag känner mig just nu - otillräcklig, och jag vet inte hur jag ska förklara det för er heller. Det är bara en känsla jag har, att man hela tiden försöker hjälpa andra så mycket som det bara går, man försöker finnas där för familj, vänner och pojkvännen men det känns som om det aldrig riktigt hjälper... som om jag inte räcker till. För någonstans där emellan så ska väl även jag få plats?

 

Känns som om vad jag än gör bara känns onödigt, hopplöst och övergeneröst när man ändå inte får någonting tillbaka. Inte i samma mängd iaf, det är alltid jag som ska finnas där för andra men får så lite tillbaka. Det finns endast några personer i mitt liv som jag känner att jag verkligen är på samma våglängd som, som förstår mitt tänkande och vet vem JAG är, inte vem den där Ellie bör vara utan även känner till mina fel och brister och accepterar dom liksom jag accepterar deras fel och brister. En sån vän, är en riktig vän, inte en sån där som påstår att den är ens vän men som egentligen inte vet ett skit om mig, som inte kan accepera mina fel och brister eller som inte ger någonting tillbaka.

 

Förlåt till alla er, men jag känner att jag måste få skriva av mig lite just nu, känner mig så jävla besviken och otillräcklig, ska fan bli självisk så ska vi se hur kul det är för den och den och den personen när ingen finns där och kan hjälpa er upp när ni ramlar.